Medeltida slott i Sjundeå - Svidja

Svidja slott ligger norr om Sjundeå kyrkby, cirka en kilometer från Sjundeå S:t Petri kyrka. Slottet, som byggdes vid Kyrkoån, nämns i skriftliga källor för första gången år 1420. Svidja är dock sannolikt mycket äldre. Man vet att Svidja hade ett eget kapell, som byggdes redan på 1300-talet.

Svidja slotts kapell

Svidja slott hade ett eget stenkapell i Tjusterby, cirka en kilometer söder om slottets huvudbyggnad. Kapellet byggdes sannolikt redan på 1300-talet på en liten kulle vid Kyrkån, mellan de höga bergen Skällberget och Krejansberget.

Svidja kapell var ganska litet, endast cirka 8 x 8 meter. Byggnaden hade sadeltak och tjocka stenväggar. Man gick in i kapellet genom en dörr i den södra väggen, och dörröppningens övre del var rundbågig. Förutom levande ljus fanns den enda ljuskällan i en liten fönsteröppning i en nisch i den östra väggen. Kapellets altare av sten fanns också vid den östra väggen.

Den nuvarande Sjundeå S:t Petri kyrka stod färdig omkring 1460–1480 och den byggdes intill Svidja kapell. Kapellets södra vägg blev en del av väggen i den nya stora kyrkobyggnaden, och det gamla Svidja kapellet byggdes därmed om till sakristia i Sjundeå kyrka. Den här delen av kyrkan revs dock efter branden 1823. Idag återstår av Svidja slotts kapell bara några stenrester i marken och i kyrkans vägg.

1400-talet

Den första ägaren till Svidja som nämns i skriftliga källor är Björn Ragvaldsson Stjärnkors. Han omnämns i handlingar som ägare till Svidja åren 1452 och 1482. Björn Ragvaldssons dotter, Elin Björnsdotter, gifte sig 1494 med riksrådet Joakim Fleming. Giftermålet inledde Flemingarnas över hundra år långa välde på Svidja.

Ätten Fleming på Svidja: 1494-1730

Joakim Flemings son Erik Fleming stödde kung Gustav Vasa i kriget mot Kalmarunionens kung Kristian II år 1522. Under Flemings ledning fördrevs danskarna från det nuvarande Finlands område.

Erik Fleming och Hebbla Sparre

Som belöning för sina insatser slogs Erik Fleming till riddare, och han fick som förläningar vidsträckta landområden i Sveriges östra riksdel, bland annat Svidja och Raseborgs slott. Till Erik Flemings titlar hörde bland annat riksråd och lagman i Södra Finland. Titlarna och jordegendomarna gjorde Erik Fleming till den mest inflytelserika personen i rikets östra del under sin livstid.

Fleming bodde en del av tiden på Svidja i Sjundeå. Ättens andra slott, Qvidja, låg i Pargas. På 1540-talet gav Fleming stenhuggaren Thomas Tomasson i uppdrag att bygga en ny huvudbyggnad av sten på Svidja som morgongåva till hustrun Hebbla Sparre af Rossvik. Erik Fleming dog innan Svidja slott stod färdigt. Han avled den 14 december 1548 på Qvidja slott i Pargas. Flemings änka, fru Sparre, lät slutföra byggnadsarbetena.

Arkitektur och renässansens inflytande

Svidja blev ett ståtligt slottsgods vars tjocka stenväggar gjorde det möjligt att försvara slottet, till exempel under krig. Svidja kan också ses som en av de första byggnader i Finland som andades den europeiska renässansens anda. Till de ursprungliga arkitektoniska dragen hörde bland annat en piano nobile, en bostadsvåning på övre planet.

Slottets trädgård

Slottets trädgård som härstammar från 1540-talet inspirerades av trädgårdar i Paris och England. I Svidja slotts trädgård planterades sannolikt de första äppelträden i Finland. Trädgården är den äldsta i Finland.

Kung Gustav Vasas besök

Fru Hebbla Sparre hade goda relationer med kung Gustav Vasa. Det visade sig bland annat då Gustav Vasa besökte Sjundeå den 2–3 december 1555 och övernattade på Svidja.

Klas Fleming och slutet på Flemingarnas välde

Klas Fleming, ståthållare över Finland och Estland, riksamiral och riksråd, levde nästan hela sitt liv i Sjundeå på Svidja slott. Flemingarna ägde Svidja fram till 1599 och därefter på nytt åren 1661–1679. Efter detta ägdes slottet av Flemingsläktens kvinnliga arvingar fram till 1730. Slottet förblev alltså i samma släkts ägo från 1494 till 1730, med ett kort avbrott.

Under Flemingarnas tid grundades Finlands första järnbruk på Svidja slotts marker. Slottet hade också en egen hamn och ett eget båtvarv i Pickalaviken.

Svidja järnbruk

Erik Fleming grundade Finlands första järnbruk på Svidja slotts marker i Sjundeå. Järnbruket var i drift endast en kort tid, från omkring 1530 till 1558. Vid bruket smälte man järnmalm från gruvorna i Ojamo i Lojo. Järnbruket använde vattenkraft för att smälta malmen, och lämningar av smältverksamheten har hittats i Tupala, Nyby (Tupala-Nyby) och Kvarnby.

Svidja skeppsvarv

Skeppsvarvet, som låg på ön Kalvö, var i drift ungefär åren 1572–1585. Varvets verkmästare var Sven Birgersson, och hela verksamheten övervakades av riksamiralen Klas Fleming själv. På kung Johan III:s uppdrag övervakade Fleming byggandet av ett krigsfartyg i Sjundeå. Fartyget sjösattes 1574, men det var färdigt att skickas till Stockholm först år 1585.

Wrangel af Adinals miniatyrfästning

År 1730 såldes Svidja till friherre Carl Henrik Wrangel af Adinal. Wrangel af Adinal, född 1681 i Hapsal i Estland, var en erfaren soldat och deltog i flera av Sveriges krig. År 1754 utnämndes han till fältmarskalk.

På Svidja slotts gårdsplan finns en miniatyrmodell av en stjärnformad fästning, byggd av sten och jord. Man tror att fältmarskalk Wrangel af Adinal lät bygga miniatyrmodellen på slottets marker för undervisningsändamål.

Ätten Reuterholm på Svidja

Åren 1754–1813 ägdes Svidja slott av den friherrliga ätten Reuterholm. Hovmarskalken och riksrådet Esbjörn Christian Reuterholm köpte Svidja och moderniserade huvudbyggnaden, som länge hade stått tom och förfallen. Väggarna av grå sten på andra våningen revs och ersattes av en ny bostadsvåning av tegel. På våningen färdigställdes en gavelsal samt andra bostadsrum. Ombyggnadsarbetena leddes av murarmästaren Samuel Berner från Åbo och blev klara i mitten av 1760-talet.

Friherrinnan Maria Reuterholm

Reuterholms hustru, friherrinnan Maria Reuterholm (född Gyllenstierna af Lundholm), var känd som lokal mecenat. Hon skänkte den nuvarande altartavlan till Sjundeå kyrka och lät bygga Reuterholmska gravkapell vid kyrkans östra vägg, bredvid altaret.

Gustaf Adolf Reuterholm: Sveriges regent

Gustaf Adolf Reuterholm, son till Maria Gyllenstierna af Lundholm och Esbjörn Christian Reuterholm, föddes på Svidja slott i Sjundeå den 7 juli 1756. Gustaf Adolf studerade vid Uppsala universitet och var från 1778 kammarherre hos drottning Sofia Magdalena.

Reuterholm tillhörde oppositionen åren 1786 och 1789 och gick två gånger i nästan frivillig landsflykt från Sverige. Under exilen bevittnade han den franska revolutionen i Paris 1789.

Efter mordet på Gustav III år 1792 kallades Reuterholm till Stockholm. Eftersom Gustav IV Adolf var minderårig fungerade hertig Karl (senare Karl XIII) som förmyndarregent. Han var dock inte intresserad av att regera och överlät regentskapet åt sin vän Gustaf Adolf Reuterholm. Därmed blev den i Sjundeå födde ägaren till Svidja Sveriges förmyndarregent.

Ätten von Zansen på Svidja: 1838–1898

Svidja hade från 1822 ägts av Claes Robert Favorin, som sålde slottet 1838 till Karl Ludvig von Zansen. Von Zansen var löjtnant och representerade adeln vid lantdagen 1872.

År 1874 ärvde Karl von Zansens dotter Henriette von Zansen Svidja slott. Henriette var gift med generalmajor Wilhelm von Kraemer, som sålde Svidja år 1898 till friherre August Wrede af Elimä.

Ätten Wrede af Elimä på Svidja: 1898–1933

August Wrede af Elimä genomförde en stor förvandling av Svidja slott, då dess yttre vid sekelskiftet ändrades till den nuvarande nygotiska stilen.

En av salarna på första våningen ändrades till den så kallade riddarsalen, på vars vägg Axel Haartman målade en freskomålning som föreställer slaget vid Kirkholm. Bildhuggaren Carl Edward Österblom skar väggpanelerna i riddarsalen, som är prydda med adliga vapen från de släkter som ägt Svidja. År 1906 stod också en ny kökslänga färdig.

Under finska inbördeskriget 1918 befäste sig de vita i Sjundeå på Svidja medan de röda belägrade slottet. På slottets vägg finns ännu en minnestavla till minne av Svidjatruppernas strid.

Wredarnas tid avslutades med konkurs år 1933.

Från krigsinvalider till universitet

Efter Wredarnas konkurs köpte finska staten Svidja och gav det till Frihetskrigets Invalidförbund för användning. År 1944 överläts Svidja till Krigsinvalidernas Brödraförbund.

Svidja blev Helsingfors universitets försökgård 1975. Universitetet restaurerade huvudbyggnaden och ekonomibyggnaderna åren 1997–1999.